Det finns många olika namn för metoder kopplade till åskådarperspektiv. Det gemensamma är att de alla syftar till att mobilisera åskådarna till att våga och vilja ingripa när de ser ett dåligt beteende.
De två viktigaste vinsterna med att arbeta med Åskådarperspektiv:
- – Att det enligt studier ökar deltagarnas vilja och kapacitet att ingripa när de ser något.
- – Att det får igång ett icke dömande samtal om hur vi vill ha det tillsammans. Vilka skämt är okej? Vilka komplimanger går över gränsen? Vilken beröring tycker vi känns bra?
Hur jag arbetar med åskådarperspektiv
För att kunna ingripa behöver vi veta var gränsen går. När blir ett beteende dåligt och ovälkommet?
En utmaning i det arbetet är att vi ofta utgår från att det vi tänker, det tänker också alla andra. När vi sen sätter oss ner och pratar om det så märker vi att vi har många olika idéer och perspektiv på vad som är ovälkommet. Vår upplevelse av en händelse färgas av våra tidigare erfarenheter. Och där är vi alla olika.
En annan utmaning i det arbetet är att vissa av oss har tränats i att inte visa vårt obehag när något känns dåligt. Maskulina normer som säger åt oss att vi inte får visa svaghet eller visa att vi tar åt oss. Eller som säger åt oss att vi behöver stå ut med en viss nivå av dåligheter för att få passa in. Dessa normer finns och fortplantas genom t.ex. nollningar eller problematiska initiationsrituler. De drabbar inte bara män utan är snarare mer vanliga i miljöer som vi tänker på som maskulina, byggarbetsplatser, fängelser, tekniska företag.
Så det vi gör, är att försöka få till ett samtal om hur vi egentligen skulle vilja ha det. Genom att skapa tillräckligt trygga rum där deltagare vågar säga saker som frångår normen. Då kan vi påbörja det samtalet.
Om du vill läsa mer om hur vi arbetar så finns det mer info på Tutum.nu