Vi är hela tiden omgivna av normer; idéer och föreställningar om hur saker borde vara. Oftast tänker vi inte på dem. De är så normala för oss att vi inte ens registrerar dem.
Det är också hela poängen. Hade våra hjärnor behövt hantera all interaktion med omgivningen medvetet så hade det tagit väldigt mycket energi och fokus i anspråk. Därför förenklar våra hjärnor, med normer och förväntningar som genvägar.
Normer är nödvändiga för oss men en del av dem kan vara föråldrade eller skadliga. De går att förändra men det kan upplevas som krångligt och svårt.
Många av oss bygger vår identitet på normer. Det kan göra det svårt och känsligt att prata om eller kritisera dem. Ett vanligt perspektiv är att vissa normer är mer naturliga eller självklara. Det perspektivet dyker ofta upp som försvar när vi vill skapa förändring. Tittar vi på det historiskt så har många av de normer som beskrivs som naturliga ändrats en del genom historien. Hade de varit av naturen givna, det vill säga inkodade i våra gener, så borde de inte kunnat ändra sig så snabbt.
Normer kopplade till kön kallas för Genus